Lär dig mer om mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är värda att kämpa för

Få saker ses som så grundläggande som tanken om universella mänskliga rättigheter. Politiker runt om i världen talar ständigt om dem, liksom akademiker och aktivister, kanske just för att begreppet uppfattas som laddat med ett så otvivelaktigt positivt värde. Det är numera svårt att ifrågasätta saker som alla människors lika värde. Men var det alltid så självklart? Varifrån kommer begreppet, och vad talar vi egentligen om när vi talar om mänskliga rättigheter idag? För att svara på dessa frågor behöver vi gå tillbaka mer än tvåhundra år, till upplysningstidens stora filosofer.

Mänskliga rättigheter från början

De flesta mänskliga samhällen genom historien har varit uppbyggda kring en föreställning om ojämlikhet. Oavsett om det handlat om feodalsamhällen eller absoluta monarkier har grundprincipen varit att människor är olika mycket värda, och att de längst upp i hierarkin har rättigheter andra saknar. Visst har det alltid funnits filosofiska och religiösa strömningar som talat om individens inneboende värdighet, men det var inte förrän 1600- och 1700-talets upplysningstid som tanken om mänskliga rättigheter som gällde lika för alla fick politisk verkan på allvar.

En av de som först talade om mänskliga rättigheter som ett politiskt faktum var den engelske filosofen John Locke. Han menade att eftersom människan skapats av Gud så har hon naturrättigheter som är oberoende av hennes sociala ställning. Vi föds alla fria och jämlika, sa Locke, men priset för att leva under samhällets beskydd är att acceptera vissa inskränkningar av de fri- och rättigheter vi har i naturen – det så kallade sociala kontraktet. För sin tid var detta en radikal tanke.

En revolutionär tanke

Det är lätt att se Lockes inflytande på den retorik som drev revolutionerna ett århundrade senare. När de amerikanska kolonierna förklarade sin självständighet gjorde de det med den plötsligt självklara sanningen att ”alla människor är skapta lika”, och även i Frankrike var jämlikhet ett stridsrop. Denna retorik om mänskliga rättigheter motsvarades såklart inte helt av verkligheten: många av de amerikanska revolutionärerna var slavägare, och den omedelbara följden av den franska revolutionen blev ett inte speciellt egalitärt terrorvälde. Ändå lever deras idéer vidare.

På många sätt går det att se ett samband mellan 1700-talets revolutioner och hur vi ser på mänskliga rättigheter idag. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är kanske det tydligaste exemplet på detta. Förklaringen, som författades i kölvattnet av världskrig och folkmord, är också den hittills mest utförliga beskrivningen av vad alla människor har rätt till. När vi talar om rättigheter är det oftast det dokumentet vi vänder oss till, vare sig det gäller åsiktsfrihet, religionsfrihet eller rätten till ett familjeliv.

En kamp som fortsätter

Det pratas ständigt om mänskliga rättigheter som en prioritet för det internationella samfundet, och vi har kommit långt sedan upplysningstiden. Ändå är tanken om alla människors lika värde fortfarande radikal, just därför att vi ser så många bevis på att det är en sanning som alltför ofta inte accepteras i praktiken. Män och kvinnor behandlas ännu olika, oliktänkande och regimkritiker trakasseras ännu i många länder, och gapet mellan rik och fattig är ännu stort. Precis därför behöver vi fortsätta tala om de mänskliga rättigheterna.