Vad gör utrikesdepartementet?

Utrikesdepartementet, eller UD som det även kallas, ansvarar för kontakter mellan andra länder och internationella organisationer samt för bistånd och internationell handelspolitik. Utrikesdepartementet tar även fram beslut som gäller Sveriges utrikespolitik, det är här de förbereds och samordnas. En annan uppgift som de hanterar är att sammanställa information som har betydelse för Sveriges utrikespolitik. UD formulerar även de handlingsalternativ som ligger till grund för regeringens ställningstagande i utrikespolitiska frågor. Detta departement jobbar dessutom med att ta till vara på svenska intressen utomlands och agerar som Sveriges ansikte utåt. Huvudkontoret är beläget på Arvfurstens palats vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm.

Utrikesdepartementet en viktig del av svensk politik

Utrikesdepartementet och dess historia

Embryot till departementet uppstod 1791 när Gustav III inrättade ett departement för utrikesbrevväxling. Först 1840 skapades den organisation som fick namnet utrikesdepartementet. Gustav III utvecklade organisationen till att hantera och expediera regeringsärenden. Rikskanslern var den person som var chef för kansliet, alltså en föregångare till det vi idag känner till som utrikesminister. En av de som erhållit denna tjänst var Axel Oxenstierna. Under frihetstiden delade man in kansliet i olika expeditioner, där det bland annat fanns en utrikesexpedition. Dessa kan ses som föregångare till departementen.
Gustav III gjorde stora förändringar av den centrala utrikesförvaltningen. Kungen tog kontroll över utrikespolitiken och blev därmed själv utrikesminister. Med 1809 års regeringsform infördes ett helt nytt statsskick som byggde på maktdelningsprincipen. Detta innebar att kungen fick ett statsråd vid sin sida där det ingick en utrikesminister. Man kunde bevara organisationen som Gustav III hade infört som sedan blev utrikesdepartementet. Det var departementalreformen år 1840 som innebar att organisationen bytte namn från det tidigare ”Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen”.

Utlandsrepresentationen växer fram

När Sverige etablerade sig som en stormakt i början på 1600-talet så skapades ett behov av en diplomatisk representation i utlandet. Dessa uppkom vanligen genom speciella uppdrag i samband med freds- och förbundsförhandlingar och så småningom växte det fram fasta bestickningar. Den första var ambassaden i Haag som grundades 1614. Under frihetstiden fick Sveriges representation fastare former och man närmade sig en mer traditionell diplomatisk karaktär. Först under 1800-talet förstärktes den diplomatiska representationen utomlands, där man stödde sig mot utrikesdepartementet på hemmaplan.
Några kända politiker som har jobbat på utrikesdepartementet är Dag Hammarskjöld, Alf Svensson, Leif Pagrotsky, Isabella Lövin och Carin Jämtin. UD ansvarar helt eller delvis för utgiftsområdena: internationell samverkan, internationellt bistånd och näringsliv. Departementet är det största av Regeringskansliets tio departement. Till departementet hör cirka 100 utlandsmyndigheter, ambassader, representationer, delegationer och konsulat. Tillsammans med UD utgör dessa utrikesförvaltningen. Nuvarande statsråd och chef för departementet är utrikesminister Margot Wallström. Departementets arbete sköts inom ett antal enheter som förbereder och handlägger ärenden innan regeringen tar beslut.

Utrikesdepartementet har följande ansvarsområden

Utrikesdepartementet har följande ansvarsområden: utrikes- och säkerhetspolitik, internationellt utvecklingssamarbete, handelspolitik, internationell rättshjälp och konsulära frågor, folkrätt och mänskliga rättigheter, handels- och Sverigefrämjande samt information om Sverige i utlandet. Departementet bedriver en utrikespolitik med syfte att tillgodose Sveriges intressen. Det strävar efter att uppnå vissa säkerhets-, välfärds- och ideologiska mål. Inom handelspolitiken så använder man vissa verktyg för att skydda den egna marknaden mot utomstående krafter. Man brukar kalla dessa verktyg för handelshinder. UD jobbar även med att sammanställa information som har betydelse för Sveriges utrikespolitik.